Kom nyss hem från Friskis. Känns väldigt bra nu såhär efteråt.

Påtal om absolut ingenting så måste jag gå och klippa mig snart. Mitt hår ser ut som en risbuske. Men eftersom att jag har frisör-fobi så kan jag inte bara bestämma mig för att gå och göra det sådär precis när jag bestämmer mig för det. Utan det är en lång prosess.(HAHA) Egentligen inte, för det brukar sluta med att jag ångrar mig och tillslut blir jag tvingad till det,någongång på sommaren. Har alltid hatat hårfrisörer. Dom klipper alltid för mycket och så när jag går därifrån kommer jag hem gråtandes utan mycket hår kvar på huvudet. Enligt mig iallfall. Har haft den fobin sen första gången jag klippte mig. Mamma fick hålla i mig medans jag grät och ville ut ur stolen. Har endel hemska minnen. Värst var nog för några år sedan då jag skulle gå och klippa mig i Frankrike med min farmor. Slutade med att dom klippte av mitt jätte långa hår till axlarna utan att ens klippa någon riktig frisyr av det. Kändes som om jag skulle falla ihop och dö den kvällen. Jag kommer ihåg det så väl, det öste ner regn utanför och jag öste ner tårar. Det var verkligen hemskt. Hade toffs HELA tiden,(menar verkligen - HELA TIDEN) i minst ett halvår. Då jag äntligen gick till en frisör som min mamma rekomenderade och hon var asbra. Gick dit en gång till efter något halv år och nu när jag skulle beställa tid igen så jobbade hon inte där längre. Och kärringarna som jobbade där ville inte ge mig nummret till det nya stället hon jobbade på. Arg? JA! När man äntligen hittar någon så ska hon självklart försvinna. Så nu ska jag spendera en årslön på något flott ställe och stämma dom om dom inte klipper mig EXAKT som jag vill. Men först måste jag fundera ut hur jag vill klippas.. Det här är svårt alltså..